Strax efter vår London-resa i våras somnade vår kära farmor in efter ett långt liv där hon spritt mycket glädje kring sig. Vi får alla vara väldigt tacksamma om vi ens kommer i närheten av den glädje och pigghet hon hade i den åldern. Men som jag fick höra där och då, nu är det jag som har stafettpinnen.
 
Vila i frid, finaste farmor .

Kommentera här: